maijak

När jag satt på en bänk och väntade på att min familj skulle checka in bagaget spelade jag ett quadrapop-inspirerat spel på min mobil. En liten kille flyttar sig närme och närmre mig och tillslut hänger han över mig och kollar på spelet. Jag börjar prata med honom och han blir skitglad. Sen är min familj klar och han säger att vi kanske ses senare för vi ska ju på samma plan.
- Ja vi kanske sitter bredvid varandra, sa jag och stack.

Sen när 100 panikslagna svenskar trängts på planet hittar jag en ledig rad och sätter mig där med mamma och john.
Och då sitter självklart denna Jesper bakom mig och jag skojar inte när jag säger att han inte var tyst i mer än två minuter (när vi landade och han fick lock för öronen).

John: får man ha mobilen på här uppe?
Jag: haha nej
Jesper (Skriker): JOHO DET FÅR MAN, DET SÄGER MINA FÖRÄLDRAR. JAG FICK HA DET HELA VÄGEN TILL SPANIEN, MEN BRA OM JAG GÖMDE DEN FÖR FLYGVÄRDINNORNA.


Han var världens gulligaste och var jätteledsen när han skulle åka ifrån mig. Han verkade typ kär i mig.
Han frågade om jag trodde att han skulle få en flickvän när han blir stor. Han tyckte att tjejer hade enklare för att bli ihop än killar för dem är "mycket vackrare".
Jag sa att han inte skulle oroa sig, han skulle säkert få en flickvän. Eller pojkvän...

Vi ses nog aldrig mer. Lite sorgligt. Jag skulle kunna adoptera honom. Viktor skulle bli utom sig av förtjusning.